Jaha så va man hemma efter en sjukt dryg dag på jobbet. Visst jag älskar mitt jobb men tiderna är helt ooptimala med tanke på att jag är ensam med mina små barn. Har löst detta med att anställa en extra mormor som jag egentligen absolut inte har råd med men vad ska man göra?? Jobba för att kunna anställa någon för att kunna jobba, hmm hur låter det????

Nåja, jag har i alla fall varit på min terapi i dag och fasiken vad skönt det är att komma iväg och få spy ur sig lite skit man går och bär på. Få höra sig själv utala funderingar man har är jäkligt nyttigt och att dessutom få det speglat mot en opartisk terapeut är ännu bättre. Har funderat på om jag är töntig som blir besviken på "min man" för att han ständigt väljer bort mig när det är andra som behöver honom. Jag skulle så gärna vilja ha honom att luta mig mot en smula. Men det är alltid annat/andra som kommer före. Jag berättade hur jag känner för min terapeut i dag och frågade om jag är knäpp som känner så (Känner mig alltid som en bitterfitta) men hon talade om att hur ska du kunna vara knäpp för att du känner svarade hon. Hon tyckte också att det är ett sundhetstecken att jag reagerar OCH faktiskt säger till honom. Inser med hennes hjälp att jag gör det lite tokigt och anfaller honom med att så här är det, istället ska jag fråga frågor om hur HAN tänker och känner kring saken. Låta honom tänka till och prata, inte lägga orden i hans mun. Det svåra är att han tar det som att då skiter vi väl i det då om det är så besvärligt. FAN det är ju inte det jag vill, jag vill ju faktiskt bara träffa honom mer, jag vill att vårt förhållande ska utvecklas och att vi ska ha en gemensam framtid tillsammans. INTE att vi ska gå skilda vägar. Jag va hursomhelst jätte taggad för att snacka med honom i dag men se det blev inget för jag jobbade till 20 å va hemma till 20.30 Ringde honom å då låg han i soffan o va helt död, fullt förståerligt fö! FAN igen... I morgon jobbar jag samma tid men det va skit samma för då ska han iväg och greja på sin sommarstuga IGEN... i helgen jobbar jag men det e skit samma det med för han ska iväg på massa jakt grejer och så har han ju stugan att snickra på. Måse erkänna att detta inte går något bra och jag är rädd att han kommer att upptäcka att det går lika bra utan mig :( Tror han tycker om mig iaf... Eller är det så att det bara är bra att ha någon att sätta på? Åhh jag tror att han är bättre än så! Men hur är det då, ibörjan va han så där gentleman och bjöd på restaurang titt som tätt, bjöd alltid på mat hemma. Jag som aldrig fått en blomma i hela mitt liv kännde mig verkligen bortskämd av honom, ja snudd på generad för att han uppvaktade så. Nu då?? Finns fan inte skapt att han köper en blomma lr nått. Jag har köpt kläder och div grejor till honom, trodde innerst inne att jag skulle få pengar av honom när jag köpte kläder för några hundra till honom men icke sa nicke och då vet han ändå att jag får hålla i mina slantar rätt hårt... Jo, det va faktiskt han som bad mig att handla när jag ändå va iväg.

Så vad e det då som är positivt med honom hmm jo det är att han är go med mina barn, han frågar hur de har det och hur de mår och mina barn gillar honom verkligen. Men annars vet jag inte riktigt vad jag ska säga känner mig mest lessen och åsidosatt om sanningen ska fram. och jag tycker det e skit att det aldrig finns en stund för bara honom och mig, antingen är det ungar med eller hans kompisar eller hans familj som är med :(

Gud vilken jävla skit blogg detta är, men jag MÅSTE få ur mig saker annars exploderar jag. Har problem med ångest och detta är ett sätt för mig att lindra den...

Och om någon fundrar på varför jag ens fortsätter att va med denna karl så är det för att jag är livrädd för att vara singel, fan för det åxå :(

Ps. Kollade min statestik och ser att det är några som kollat min blogg. hoppas ingen blir deprimerad av en bara:-/ Och har du synpunkter så skriv gärna, bra att ha fler som speglar ens tankar och jag tål att höra att jag är en bitterfitta eller vad just du nu tycker att jag är, helt OK lixom!