Jaha så börjar helgen lida mot sit slut, fy satan vad skönt!! Skönt för att imorgon får jag fullt ös medvetslös på mitt jobb och det är bra, riktigt riktigt bra. Jag har iof jobbat i dag också men inte alls tillräckligt hår och intensivt. Klarar bara inte av att vara hemma och klarar inte av att varva ned heller... Orkar lixom inte för så fort jag får en ledig stund så tänker jag. Tänker mkt på mitt förhållande. I fredags blev jag och mina barn ärade av att han kom hit och hör och häpna han sov till och med här!!!! I går så va han bara frånvarande och sa att han kanske skulle komma förbi och att han skulle ringa när han bestämmt sig för vad han skulle göra. Han hörde aldrig av sig... Ringde på förmiddagen i dag och låssas som ingenting. Han hade varit på dans igår med två ladies... Jag är INTE svartsjuk men det känns som att jag blir bort prioriterad hela tiden. Nu ringde han nyss och frågade om jag och kidsen skulle med på en grej MEN hur ska vi kunna det? De ska upp tidigt i morgon till skolan. Gör jag mig omöjlig och löjlig som nobbar att hänga med när han ber om det. Tänkte bara att det är viktigt för mina tjejer att få landa en stund framför Tvn så att det orkar med sin långa tuffa vecka. Kanske jag som är vrång och tvär?? Fan i mej jag blir galen på detta snart jag känner mig så oviktigt så det finns inte. På onsdag ska jag prata med min terapeut och be henne hjälpa mig att dumpa honom.

 Är det så att jag är gnällig och ställer stora krav? Jag vet inte men är det inte så att efter snart 9 månaders förhållande så borde man kanske prioritera den man är tillsammans med?

Skulle blir jätte glad och tacksam om du kommenterar min blogg. är jag knäpp i skallen eller vad????