Är fortfarende hemma och är sjuk. Idag har jag faktiskt varit hemma legat i sängen hela dagen. Är totalt slut, helt jäkla utslagen.

Älskar att läsa och jag har under ett par dagar brännt igenom Katerina Janouch bok - Bedragen. Fy sjutton den har lämmnat ett spår av oro inom mig. En vass smärta. Jag har mig veterligen aldrig blivit bedragen( OM man inte räknar att mannen man är tillsammans är ute på internets kontaktsidor och söker sitt livs kärlek förståss) men däremot har jag blivit bort vald och i just det att bli bortvald ligger en sjukt stor rädsla hos mig.

Att bli bortvald av den man älskar och sen se honom med en annan kvinna. Hur jobbar man bort den oron? Och hur jobbar man bort såren som det ger? Upptäckte att mina sår finns där fortfarande efter lite drygt ett år. Jag va då tillsammans med mannen som jag trodde va mitt livs kärlek. Jag tro det fortfarande för jag saknar honom så det värker i mellan åt.

Jag kommer att komma till berättelsen om det förhållandet också men just nu orkar jag inte. Det ska erkännas att jag grät senast igår när jag saknade honom. Jag vet att det aldrig skulle kunna bli vi igen, jo då jag har varit tillbax för inte så länge sedan och provat. Han har sidor som är otroligt fantastiska som han maipulerar oss kvinnor med och när vi väl har släppt efter så kommer allt det otäcka. Kontroll behov, svartsjuka, depression osv osv osv.... Jag är inte den enda kvinnan i hans väg som blivit drabbad av allt detta utan jag vet fler som drabbats och jag vet också att killen blivit dömd för grov kvinnofridskränkning. Så synd du mitt livs kärlek, jag hade kunnat göra allt för dig och det tog tid att upptäcka att jag faktiskt klarar av att leva utan dig.

Hur det är med min nuvarande kille vet i sjutton. Han är åtminnstonde snäll eller vad jag ska säga. Fast just precis nu så dyker tanken upp: Är det särskillt snällt att inte ens erbuda sig att hjälpa till när man vet att någon ligger hemma helt utslagen  med feber och förkylning? Vad tycker ni? Hade ni gjort det om er älskade särbo hade varit sjuk? Eller begär jag för mycket? Förmodligen har jag väl för höga krav...